För 8 år sen idag..

...hade jag i ungdomligt oförstånd solat i solarium och bränt mig så till den milda grad att jag var i det närmsta självlysande. Min vapendragare och allra bästa vän satt med mig hemma i min alldeles för dyra lägenhet i mina ärvda gamla skinnsoffor. Vi hade bestämt oss för en stilla hemmakväll. Men efter ett par drinkar konstaterade vi att, vi nu var alldeles för snygga för att kunna förmå oss att stanna hemma.

Sagt och gjort - tog vi oss ut för dans på lokal. Jag scannade av stället och noterade att det stod en snygg kille i baren. När kvällen närmade sig sitt slut (typ kvart i tre ni vet...) kom nämnda snygga kille fram till mig och sa:

- May I dance with you?

Okej, han pratar utrikiska tänkte jag och dansade på. När de obligatoriska tryckarna började spelas bokstavligen drog min kära vapendragare mig av dansgolvet - mot garderoben. Där kunde denna saga varit all.

Men.... näe, det var något speciellt med den där utrikiska snygga killen. Jag trippade tillbaks över dansgolvet på alldeles för höga klackar och fångade in honom. Vi dansade och jag fick "Pööörpääl rääääjn, pöööörpäl rääääjn" sjungen i örat av hunken i fråga.

Musiken tog slut och döm av min förvåning när den snygga "utrikiska" killen talade klingande göteborska och jag blev inte precis mindre förvånad när han säger de numera bevingade orden:

-Ja... man skulle ju inte må direkt illa av och träffa dig igen..

Resten är historia...